Har nu beslutat att lämna USA för att återvända hem till Sverige. Det har verkligen varit en upplevelse att ha bott här i nästan fyra månader, men tyvärr var det inget för mig. De senaste månaderna har jag bara velat hem, har inte alls trivts och mått dåligt, trots det har jag försökt att kämpa på, men vad är det för mening om man ska kämpa sig genom ett år egentligen? Jag känner inte att jag har "misslyckat" med detta. Misslyckats hade jag gjort om jag hade stannat kvar här ett helt år och mått dåligt varenda dag. Jag känner att om man ska vara au pair så ska man trivas och vara lycklig så man kan titta tillbaka och vara riktigt nöjd, då har man lyckats! Även om jag tror att man får riktigt bra erfaranheter att vara iväg ett år och testa på ny kultur, men jag är ändå nöjd och har lärt mig det viktigaste "Att uppskatta det man har". Jag förstår verkligen inte hur jag kunde klaga på mitt liv hemma i Sverige, för nu när jag blickar tillbaka så hade jag det himla bra. Men det är väl så, att detta bästa sättet att uppskatta någonting, är att leva utan det under en längre tid. Jag skulle aldrig få för mig att stanna kvar på ett ställe som jag inte trivs på för att "bevisa" att jag klarar detta. Jag har chansen att välja, stanna kvar och vara olycklig eller komma hem och vara lycklig igen. Det vore så kortkat och välja att må dåligt när det finns en annan utväg.... Det svåraste med denna process var att berätta för min värdfamilj. Tänk att göra någon så besviken som har öppnat sitt hem för en, nästan gjort en till en familjemedlem, lagt ner så mycket energi och pengar. Men jag kan inte vara kvar för att göra mina värdföräldrar lyckliga, i detta läget måste jag tänka på mig själv i första hand. Detta äventyr var en chansning och det visade sig inte vara något för mig, men det vet man inte förrän man har testat det. Jag är glad för att ha hunnit med så mycket och träffat helt fantastiska vänner, kommer bli svårt att säga förväl till dem. Men just nu ser jag bara framemot att komma hem och verkligen känna sig som hemma. Vara omringad av människor som älskar en och som jag älskar. 

Idag är det USA:s Independence Day och det var här i Philadelphia självständighetsförklaringen skrevs. Philly är tydligen en av de bästa platserna att fira 4th of July på. Denna dag firade jag med Anna, Nicole och Nanna mitt i smeten med tusentals andra människor och svettades som grisar. Gick runt och kollade i flera timmar, åt middag, satt och chillade i parken och klagade på värmen. Tyvärr missade jag både konserten och fyrverkerierna för att jag var tvungen att cykla hem innan det blev mörkt. 

 

 

 

 

Igår sa jag hejdå till min värdfamilj som åkte till Skaneateles. Rätt skönt att ha hela huset för mig själv! Så jag bjöd över Anna och Nicole på pizzakväll och sedan drog vi över till Ikenna för att även säga hejdå till honom innan han drar hem till London över sommaren. Vi drack lite och pratade en hel del, helt plötsligt var klockan 4.30 på morgonen och vi kände att det var dags att dra hem. Vi alla åkte hem till mig och körde en sleepover och nu ligger vi helt utslagna på sofforna och bara chillar ihjäl. 

 

Det är så himla svårt att vara så långt bort från sina älskade vänner hemma i Sverige. Alla dessa minnen och alla dessa sjuka saker som vi har gjort tillsammans.Jag saknar dem så fruktansvärt mycket. Skulle nästan gjort vad som helst för att få vara med dem just nu. Fyför vad jag har grymma vänner och fyför vad jag älskar dem <3

 

Har varit dålig på att upptadera er men det finns verkligen ingenting att berätta, samma rutiner varenda dag... Denna kväll har dock varit liiite annorlunda då jag, anna och nicole bestämde oss för att se på utebio. Det var filmen Rocky som visades och såklart var det väldigt passande att sitta vid Rockytrapporna. Tyvärr var filmen något så fruktansvärt dålig att vi drog därifrån ganska snabbt igen. Vi satte oss vid parken och bara chillade istället. Så, där har ni min intressanta kväll. Och just det, har varit i usa i 100 dagar nu! 

 

Nyss hemkommen från en grym hemma/pool party. Det var hos samma grabb som hade festen igår, vi drack samma billiga öl, spelade beer pong, flip the cup, badade i poolen och hade det bara hur bra som helst! Kul att känna några riktiga amerikanska människor som kan annordna dessa typskt amerikanska hemmafester. Vi blev även uppbjudna till hans hus i Jersey Shore till helgen och festa, men får se hur det blir med den saken. Inte det lättaste att ta sig dit bara sådär... 

 

Igår firade vi midsommar här hemma. Hade inte så höga förväntningar då det är nästintill omöjligt att slå en riktig midsommar hemma i Sverige. Vi gjorde kransar, åt lite midsommarmat, sjöng snapsvisor (så gott det gick) och hade det trevligt. 

 

 

 

Ledig

The White House

The White House

Jag är lite rädd av tiden. Att inte ha tillräckligt med tid att göra allt som man vill. Tiden är så okontrollerbar och går så fruktansvärt snabbt. Jag vill resa och jag vill upptäcka. Men tiden bara går och om ett år är jag tillbaka i Sverige igen... Men jag och Anna har iallafall kommit en bit på vägen. Idag bokade vi Chicago, 27-30 Juli.