Har nu beslutat att lämna USA för att återvända hem till Sverige. Det har verkligen varit en upplevelse att ha bott här i nästan fyra månader, men tyvärr var det inget för mig. De senaste månaderna har jag bara velat hem, har inte alls trivts och mått dåligt, trots det har jag försökt att kämpa på, men vad är det för mening om man ska kämpa sig genom ett år egentligen? Jag känner inte att jag har "misslyckat" med detta. Misslyckats hade jag gjort om jag hade stannat kvar här ett helt år och mått dåligt varenda dag. Jag känner att om man ska vara au pair så ska man trivas och vara lycklig så man kan titta tillbaka och vara riktigt nöjd, då har man lyckats! Även om jag tror att man får riktigt bra erfaranheter att vara iväg ett år och testa på ny kultur, men jag är ändå nöjd och har lärt mig det viktigaste "Att uppskatta det man har". Jag förstår verkligen inte hur jag kunde klaga på mitt liv hemma i Sverige, för nu när jag blickar tillbaka så hade jag det himla bra. Men det är väl så, att detta bästa sättet att uppskatta någonting, är att leva utan det under en längre tid. Jag skulle aldrig få för mig att stanna kvar på ett ställe som jag inte trivs på för att "bevisa" att jag klarar detta. Jag har chansen att välja, stanna kvar och vara olycklig eller komma hem och vara lycklig igen. Det vore så kortkat och välja att må dåligt när det finns en annan utväg.... Det svåraste med denna process var att berätta för min värdfamilj. Tänk att göra någon så besviken som har öppnat sitt hem för en, nästan gjort en till en familjemedlem, lagt ner så mycket energi och pengar. Men jag kan inte vara kvar för att göra mina värdföräldrar lyckliga, i detta läget måste jag tänka på mig själv i första hand. Detta äventyr var en chansning och det visade sig inte vara något för mig, men det vet man inte förrän man har testat det. Jag är glad för att ha hunnit med så mycket och träffat helt fantastiska vänner, kommer bli svårt att säga förväl till dem. Men just nu ser jag bara framemot att komma hem och verkligen känna sig som hemma. Vara omringad av människor som älskar en och som jag älskar. 

Idag är det USA:s Independence Day och det var här i Philadelphia självständighetsförklaringen skrevs. Philly är tydligen en av de bästa platserna att fira 4th of July på. Denna dag firade jag med Anna, Nicole och Nanna mitt i smeten med tusentals andra människor och svettades som grisar. Gick runt och kollade i flera timmar, åt middag, satt och chillade i parken och klagade på värmen. Tyvärr missade jag både konserten och fyrverkerierna för att jag var tvungen att cykla hem innan det blev mörkt.