Att bara sitta inlåst i ett hus hela dagarna får en att börja tänka. Tänka på det man egentligen inte ska tänka på när man befinner sig långt hemifrån. Jag försvinner i mina egna tankar, om alla fina minnen och människor som fanns i mitt liv. Det är så märkligt att man måste åka iväg och testa något nytt för att uppskatta det liv man hade i Sverige. Nu har jag helt plötsligt inte den tryggheten, jag har inte mina riktiga vänner här, jag har inte mina familj här, jag har faktiskt ingen här som jag kan luta mig tillbaka på när jag känner mig lite nere eller kan umgås med när jag känner mig lite uttråkad. Dessa tankar får en att länga hem, hem till underbara Sverige. Ändå så vågar jag inte sätta mig på ett plan hem. Jag vill inte vara tjejen som misslyckades och inte försökte tillräckligt mycket. Jag vet att någonstans här i USA finns den rätta familjen, den gömmer sig någonstans där ute. Fast min motivation är så långt bort just nu och känslan att hitta en bra familj känns så hopplöst, men jag ska ändå försöka. Jag ska ge det en andra chans, jag ska ge allt för att det ska fungera. Jag vill hem, men ändå inte.

 

Fyför vilken hemsk dag det har varit idag. Det första jag gjorde när jag vaknade var att jag ringde min area director och berättade att jag inte kunde vara kvar i huset längre. Jag ville även att hon skulle berätta läget för Kimberly eftersom jag inte riktigt vågade, men det slutade med en stor utskällning av Kimberly i telefonen.

Ringde min area director idag om att jag verkligen inte kan vara kvar här. Hon sa inte emot så mycket då hon förstod att något var fel med min värdmamma. Antagligen kommer Kimberly inte få ha någon ny au pair innan hon ser en psykolog eller något sa Jill. De skulle göra någon utredning på henne om hon passar till programmet eller inte. Tror nog inte att det blir något problem att gå i en re-match imorgon, men som sagt man vet aldrig. Jill sa att det är inte ofta de låter en au pair göra en re-match om man inte har försökt i några veckor. Fast hon skulle göra allt och försöka övertyga mannen som bestämmer detta. I vilket fall som helst så måste jag eller Jill berätta för Kimberly idag att jag inte kan stanna kvar hos henne innan re-matchingen kan påbörjas, vilket kommer bli hemskt. Därefter har jag två veckor på mig att hitta en ny familj och om jag inte hittar en familj inom 14 dagar måste jag betala flyget och åka hem. Hoppas nu att jag hittar en bra familj så snabbt som möjligt. Jag måste iallafall stanna kvar här i två veckor tills jag har blivit matchad med en familj. Snacka om att det kommer bli konstig stämning mellan mig och Kimberly.

Detta fungerar inte, klarar inte av det längre. Mamman måste vara sjuk eller något. Imorgon ringer jag min kontaktperson här nere och ber om en ny familj, för jag tänker inte stanna med denna familj ett dygn till.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men det går dåligt här. Hade ett inbokat möte idag med min kontaktperson och Kimberly kom 1,5 timme försent. Hon hade glömt bort mötet, men det var ganska skönt för då hade jag och Jill tid att prata lite. Jag berättade allt och hon verkade inte så glad, speciellt inte när Kimberly var så försenad. Dessutom betede hon sig som en riktig bitch (utsäkta språket) mot Jill, och man såg verkligen hur Jill höll på att tappa humöret. Det jag märkte nu var att Kimberly inte hade någon koll på någoting och hon är verkligen en ursel värd. Jill försökte få henne att ändra mitt schema då jag ska jobba 6 dagar i veckan på kvällarna/nätterna och kommer då inte få tid att träffa vänner och socialisera mig p något sätt, men det tror jag inte gick hem. Kul om jag inte kan få något socialt liv här pågrund av att kimberly inte vet vad hon har gett sig in på. Tror att hon möjligtvis börjar ångra sig att hon skaffade en au pair.

Idag har det varit en bättre dag jämfört med gårdagen. Kanske för att jag var ledig och kunde låsa in mig på rummet, ta ett bad, äta i lugn och ro, krympa ner i sängen och kolla på film utan att ungarna störde mig. Senare på dagen åkte jag och Kimberly till gymmet och nu är jag även en medlem och får träna hur mycket jag vill. Betalar dock det själv vilket svider lite, men vad gör man inte för att komma ifrån ungarna och huset ibland! Därefter gick vi till en shoppinggalleria och luncha något lätt innan vi hälsade på hennes moster, riktigt trevlig dam faktiskt. Sedan tog Kimberly mig till en jättemysig restaurang där vi åt världens godaste kycklingsallad och satt och pratade under någon timma. Jag gillar verkligen Kimberly när hon inte är med barnen, för utan dem är hon normal och trevlig. Men när jag väl kom hem så har Hayden tagit sig in i mitt rum och tagit min svenska telefon och ringt elva samtal hem till Sverige, fin räkning det kommer att bli! Tur att en psykolog kommer hit på torsdag för att få rätt på ungarna. Det lär behövas om jag ska orkar med dem ett år!

 

Lägger in en bild på snorungarna! 

Vilken hemsk dag det har varit idag, riktig jobbig dag. Det är nu man börjar se de negativa saker om familjen. Måste bara säga att Kimberly är ingen bra mamma alls. Barnen är riktigt hemska också, men det kanske inte är så konstigt, så som mamman behandlar dem. Ungarna trotsar exakt allting, mamman blir förbannad och drar dem i håret, kniper dem i kinderna, slår dem nätt,  skriker som en dåre att de är dumma i huvudet, vad är det för fel på dig, håll käften. Även till den minsta som är ett år och inte förstår någonting. Om det inte blir som hon vill låser hon ute dem i trädgården, för att få lite lugnt och ro. Inte riktigt så jag hade föreställt mig det att det skulle vara.

 

Innan jag lämnade Sverige sa värdmamman till mig att jag inte behöver gå på ett schema, jag var ledig varje helg, jag behövde inte städa eller någon sådan. Vilket himmelrike tänkte jag! Nu helt plötsligt ska jag bara vara ledig en dag i veckan, städa och bädda rent efter barnen. Jag ska gå på ett schema som hon ska skriva och arbeta 10 timmar om dagen. Hon tycker dessutom att Jill (min kontaktperson här nere) har helt fel. För när barnen tar en vila så tycker Kimberly inte att det är jobb, men jag kan ju inte lämna huset och göra vad jag vill ju? Då är man ju inte ledig! Plus att det står i kontraktet att det räknas som att jobba. Dessutom ska jag få 195.75 dollar i veckan, men Kimberly tyckte att de 75 centen var onödiga, så jag få 195 dollar istället. Nästa vecka ska hon sätta sig ner och skriva tider som jag ska vara hemma till, inget springande sent här på kvällen inte!

 

I morse frågade Kimberly mig om jag ville fläta Hailey's hår och visst kunde jag det! Tyckte dessutom att det blev riktigt fint, men icke! Kimberly tyckte att det såg förjävligt ut och jag var tvungen att ta bort det igen. Samma sak var det när jag skulle klä Hannah, det såg det också förjävligt ut och jag var tvungen att byta om på henne igen. När vi väl var färdiga med allt skulle vi till en galleria, jättestor galleria. Inne i en sonyaffär med fullproppat med folk, släppte hon ungarna lösa och de började slå på datorer, slänga telefoner i marken, tog visitkort och slängde överallt. Total koas med andra ord, men Kimberly struntade i allt.  Där fick jag springa som ett fån för att försöka göra situationen lite bättre. Så fruktansvärt pinsamt var det, folk stod och tittade och himlade med ögonen, men det är ju inte så konstigt, det hade jag också gjort! Därefter skulle vi luncha och ungarna började slänga mat, glas, tallrikar omkring sig och bara skrek, men Kimberly brydde sig inte då iheller. Dessa barnen kan man inte vistas ute med!!

 

Nej, ingen bra dag alls. Kanske blir bättre. Kanske inte. Får i alla fall ge det lite längre tid, men snacka om att man har hemlängtan efter en sådan här dag. Ska nog ta ett bad nu och ta det lugnt, även om det inte är så lätt då man hör barnen och mamman stå och skrika på varandra. Bara att hålla ut. Bara till att hålla ut Johanna.

Det har varit en fruktansvärt lång dag idag och jag är så förbaskat trött. Dagen började med att jag vaknade ungefär två timmar innan alla andra steg upp i huset. Så jag satt och väntade ut tiden typ. Sedan gick jag ner för att äta lite frukost och då hade hushållerskan gjort americanska chocolate pancakes, friterat korvar, äggröra och såklart sirap över hela tallriken. Bra start på dagen, dock var det bara pannkakorna som var goda.

 

Efter frukosten var det dags för mig och Kimberly att springa massa ärende innan vi skulle lämna barnen på skolan. Så vi fixade ett amerikanskt bankkort, en vit iphone 4, med gratis sms till alla i usa och fri surf. En gps till mig så att jag inte kör vilse med min pyttelilla smartcar. Det skönaste med den bilen är att man kan fälla ner taket så det blir en cab-smart-car. Kimberly tog mig även till världens godaste sushirestaurang, godaste sushin jag någonsin har ätit, och såklart var fyllningen i sushin friterat, allt är ju onyttigt? Därefter hämtade vi upp ungarna på skolan och tog en god glass och fixade vip-passcard åt mig till disneyland, så jag också kan följa med dem när de besöker nöjesfältet.

 

Kvällen har varit rätt jobbig, ungarna är jobbiga, skriker och söker efter uppmärksamhet hela tiden. Dessutom har de varit på riktigt dåligt humör hela dagen och jag kan höra hur dem fortfarande skriker in till mitt rum. Till kvällsmat ville Kimberly värma en pizza till mig i ugnen, men då fick jag säga nej. Åt endast en bannan och nu är jag svinhungrig, men det enda de har i köket är socker och fett! Imorgon ska vi i alla fall gå ner till affären och handla lite mat som jag också kan äta, skaffa en kyl i mitt sovrum där jag kan ha min läsk och lite annat. Vi ska också ttta till skolorna runt omkring och dess kurser de har och skriva upp mig på gymmet.

 

Nu ska jag slänga mig i sängs och slå på tvn en kort stund! Godnatt!

Värdmamman, barnen, värdmammans moster och nannyn hämtade upp mig på flygplatsen igår. Flyget skulle ta 5 timmar men på något sätt tog det bara 4, så jag fick vänta på flygplatsen i en halvtimme. De kom med blommor, tårta, ballonger, skylt där det stod "Välkommen hem, Johanna", lite fint tycker jag. Vi fick ingen mat på flyget så det första vi gjorde var att köra inom tacobell, inte särskillt gott, men det gick ner! Annars har allt gått bra, kom ju ganska sent på kvällen så hann inte prata med barnen och mamman så mycket Jag har i alla fall vikt in allt i min gaderob och ställt allt till rätta, har världens bästa rum. Älskar det! Egen ingång, balkong, badrum och en riktigt stor och skön säng. Huset i sig är ganska stökigt och barnens saker är exakt överallt, men det är riktigt stort. Lovar att lägga in fler bilder på huset. Området är också sjukt, det är ett inhägnat område med grindar och en vakt dygnet runt. Tror att jag kommer att trivas. Familjen verkar också vara bra än så länge!

 

Just det, Kimberly och jag ska se Madonna i oktober och vi har platser in the front row! Hur grymt kul är inte det?

 

Jag och mina rumskamrater i New jersey. Från Brazilien och Japan! (Kommer inte riktigt ihåg vad de hette)

Det har varit en mycket seg dag idag, haft lektion från 8-5 och nu är man helt slut! Dagens lektioner har varit väldigt lärorika och nu kan man säga att jag typ proffs på hjärt- & lungräddning. Känns som om man kan allt om barn och dess beteende, sjukdomar,ja allt. Fast jag skrattar fortfarande inombords när lärarna skulle gå igenom "hälsosam" mat, de har noll koll på vad det är. Ganska roligt att se på dem när de stå och prata inför 50 au pairer och hör hur dem lurar dessa stackas au pairer om vad som är nyttigt och inte.

Vilken intensiv dag det har varit idag och jetlagen gör det inte ett dugg bättre. Dagen började iallafall med att vi blev väckta av receptionen klockan sex och då var det bara till att stiga upp, göra sig i ordning och gå ner för lite frukost. Frukosten bestod av typ muffins, bagels, godisflingor och massa andra sockerbomber. Jag testade lite yoghurt och müsli då jag tänkte att det kan ju inte vara så sött, men så fel jag hade. Yoghurten var så söt att det gick knappt att svälja och müslin var precis som man tuggade på bitsocker, mums! Och kaffet ska vi inte snacka om, har aldrig någonsin smakat så blaskigt kaffe som här, örk...

Om mindre än tolv timmar befinner jag mig på kastrups flygplats. Det är ett direktflyg som tar mig till New York och sedan blir det buss till New Jersey där jag kommer att bo på hotell i tre dagar för att gå en föberedelsekurs med massa andra au pairer.

I måndags åkte jag till Stockholm för att fixa visumet, men det var lättre sagt än gjort. Hade en sådan otur den dagen att det inte var klokt! Men jag blev godkänd och får hem det om cirka två veckor.