Vilken hemsk dag det har varit idag, riktig jobbig dag. Det är nu man börjar se de negativa saker om familjen. Måste bara säga att Kimberly är ingen bra mamma alls. Barnen är riktigt hemska också, men det kanske inte är så konstigt, så som mamman behandlar dem. Ungarna trotsar exakt allting, mamman blir förbannad och drar dem i håret, kniper dem i kinderna, slår dem nätt,  skriker som en dåre att de är dumma i huvudet, vad är det för fel på dig, håll käften. Även till den minsta som är ett år och inte förstår någonting. Om det inte blir som hon vill låser hon ute dem i trädgården, för att få lite lugnt och ro. Inte riktigt så jag hade föreställt mig det att det skulle vara.

Innan jag lämnade Sverige sa värdmamman till mig att jag inte behöver gå på ett schema, jag var ledig varje helg, jag behövde inte städa eller någon sådan. Vilket himmelrike tänkte jag! Nu helt plötsligt ska jag bara vara ledig en dag i veckan, städa och bädda rent efter barnen. Jag ska gå på ett schema som hon ska skriva och arbeta 10 timmar om dagen. Hon tycker dessutom att Jill (min kontaktperson här nere) har helt fel. För när barnen tar en vila så tycker Kimberly inte att det är jobb, men jag kan ju inte lämna huset och göra vad jag vill ju? Då är man ju inte ledig! Plus att det står i kontraktet att det räknas som att jobba. Dessutom ska jag få 195.75 dollar i veckan, men Kimberly tyckte att de 75 centen var onödiga, så jag få 195 dollar istället. Nästa vecka ska hon sätta sig ner och skriva tider som jag ska vara hemma till, inget springande sent här på kvällen inte!

I morse frågade Kimberly mig om jag ville fläta Hailey's hår och visst kunde jag det! Tyckte dessutom att det blev riktigt fint, men icke! Kimberly tyckte att det såg förjävligt ut och jag var tvungen att ta bort det igen. Samma sak var det när jag skulle klä Hannah, det såg det också förjävligt ut och jag var tvungen att byta om på henne igen. När vi väl var färdiga med allt skulle vi till en galleria, jättestor galleria. Inne i en sonyaffär med fullproppat med folk, släppte hon ungarna lösa och de började slå på datorer, slänga telefoner i marken, tog visitkort och slängde överallt. Total koas med andra ord, men Kimberly struntade i allt.  Där fick jag springa som ett fån för att försöka göra situationen lite bättre. Så fruktansvärt pinsamt var det, folk stod och tittade och himlade med ögonen, men det är ju inte så konstigt, det hade jag också gjort! Därefter skulle vi luncha och ungarna började slänga mat, glas, tallrikar omkring sig och bara skrek, men Kimberly brydde sig inte då iheller. Dessa barnen kan man inte vistas ute med!!

Nej, ingen bra dag alls. Kanske blir bättre. Kanske inte. Får i alla fall ge det lite längre tid, men snacka om att man har hemlängtan efter en sådan här dag. Ska nog ta ett bad nu och ta det lugnt, även om det inte är så lätt då man hör barnen och mamman stå och skrika på varandra. Bara att hålla ut. Bara till att hålla ut Johanna.